Final 0.4 med en elektrostatdiskant som har den bästa linjära återgivningen. Det stora membranet gör att närvarokänslan blir påtaglig
Världsberömda Emit diskanten med hög detaljrikedom
Diskanten är den del av högtalaren som spelar de högsta tonerna. Oftast sitter den överst i en högtalare och är inte mer än 2-3 cm bred. Dess svängningar är väldigt snabba och behöver inte innehålla så mycket energi, därför kan diskanten vara tämligen liten. Den spelar oftast någonstans från 3 000hz upp till där det mänskliga örat slutar höra, 20 000hz, men vissa högtalare kan spela ända upp till både 50- och 60 000hz.
Är diskanten viktig?
Diskanten är väldigt viktig för att få ett bra ljud då den bidrar till helheten, men det är inte helt lätt att göra den riktigt bra. Det kan finnas dyra högtalare som är bra på alla andra aspekter, men som lyckas dåligt med diskantåtergivningen. Ett litet knep man som tillverkare gör ibland är att när diskanten inte blir riktigt bra försöker man tona ner den och göra den mindre dominerande så att de övriga bättre aspekterna av högtalaren framträder mer.
Vad är den korrekta diskanten?
Som nämnts tidigare är smak personligt, men ska man gå in på vad som är den mest korrekta diskanten är det givetvis den som liknar det riktiga musikstycket mest. Den ska återge med mycket energi. Den ska finnas där och vara lätt att ta ut och lyssna separat på när man så önskar, men samtidigt smälta in och kännas som en självklar del av helhet när man lyssnar på all den rikedom som finns i stycket. En bra diskant benämner man bl.a. som mjuk, behaglig, upplöst, detaljerad, tydlig.
Dessa återgivningar vill man normalt sätt undvika.
Ett bredbandselement som spelar alla frekvenserna
- Ljus diskant. Ljud mellan 3 000-6 000 hz , och uttrycket innebär att diskanten framträder för mycket i detta intervallet. T.ex. cymbaler som känns väl påträngande eller ”S” och ”che” ljud som framkommer alldeles för mycket.
- Framåt. Detta är väldigt likt en ljus diskant, men upplevs också som torr, att den saknar rymd.
- Vitt eller blekt ljud. Ett ljud som upplevs som lite tunt och frånvarande och man får anstränga sig för att urskilja de delar som borde vara självklara.
- Hård, analytiskt eller metallisk. Här har vi ett ljud som påminner om när metall gnids mot metall. Ljudet upplevs icke följsamt och som vassa toppar istället för mjuka dalar.
Relaterat:
HIFI och avlyssning – konsten att beskriva vad man hör (2/10)
HIFI och avlyssning – Bli bättre på att lyssna 1/10
Så här fungerar ett element i en högtalare.
Så fungerar en högtalare
HIFI och Stereo till Festen? Tänk på följande
//Thomas, VD REHIFI.SE