Hifi ett intresse som nästan uteslutande utövas av män, ofta lite nördigt och tacksamt att driva med. Men är det så enkelt, är hifi bara ett sätt att spendera pengar på vräkig elektronik och fula (eller snygga) högtalare. Eller finns det bland dem flesta av oss hifi-entusiaster en sann kärlek till musiken och en naturlig strävan att komma den så nära som möjligt.
Här avnjuter jag min musik.
För mig har hifin i grund och botten alltid varit en naturlig utveckling av ett stort musikintresse. Det känns fullständigt självklart att musikupplevelsen blir bättre och större om den också återges på ett behagligt och inte sällan gripande sett. Ändå verkar världen bestå av massor av musikälskare men en försvinnande liten del hifientusiaster, inte sällan finns inte ens en dedikerad musikförmedlare hemma hos musikälskaren. Pengarna tror jag inte är problemet, en hyfsad stereo behöver inte kosta mer än ett par tusenlappar, särskilt inte om du köper den begagnad.
Jag skulle tro att musikintresset är lika stort hos män och kvinnor generellt sett men ända är det en jättestor skillnad mellan utövarna av ett hifi-intresse mellan könen. Hur kommer det sig? Jag har inget säkert svar på frågan, har du som läsare funderingar och tankar kring det eller något annat jag tar upp i artikeln, kommentera eller maila in till oss på Rehifi. Kanske får jag skäl att återkomma med en uppföljare.
Dynamiskt komprimerad musik – ett problem i Hifi-anläggningen